Arkiv

Metope (utdrag)

Jeg tænker på kvelder som denne, jeg ikke faar lov til at leve –
paa modne marker, som bruser af korn, uten mig!
Paa rørende lette smaating: Aks som knækkes,
veier i sjøen, bleke seil derute,
bølger, som strømmer mot stranden uten mig!
Hverdagen, ven, som mildt blir ved bak graven,
tænker jeg paa, og alle de dype, blaa,
kommende kvelder her i sommerhaven,
uten mit sind mot dit, tænker jeg paa!.


Pusteøvelse

Pusteøvelse

Hvis du kommer langt nok ut
får du se solen bare som en gnist
i et sluknende bål
hvis du kommer langt nok ut

Hvis du kommer langt nok ut
får du se hele Melkeveiens hjul
rulle bort på veier av natt
hvis du kommer langt nok ut.

Hvis du kommer langt nok ut
får du se Universet selv,
alle lysår-milliardenes summer av tid,
bare som et lysglimt, like ensomt, like fjernt
som juninattens stjerne
hvis du kommer langt nok ut.

Og ennu min venn, hvis du kommer langt nok ut
er du bare ved begynnelsen

– til deg selv


Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
ensam, utan spår.


I rörelse

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr


Vandrer, dine fotspor

Vandrer, dine fotspor

Vandrer, dine fotspor er veien.
Intet mer.
Vandrer, det finnes ingen vei,
veien blir til mens du går.
Mens du går blir veien til,
og ser du deg tilbake,
ser du stien du aldri mer skal følge.
Vandrer, det finnes ingen vei,
bare fotspor i havet.

 

oversatt av Ferdinand Finne


Ung son

Ung son  (utdrag)

Vi veit vel båe at straumen som skil oss
kan enno bli breiare tid for tid.
Men aldri så brei at eg ikkje skal høyre,
her på mi strand, når det ropar frå di.

 

Her er hele diktet:

Handa som låg med sprikande fingrar
opp mot mitt bryst da du låg der og drakk
kviler i dag på ditt harde mannskne,
krøkt ikring ingen ting, ledig og slakk.

Vennleg mot meg. Eg kan ta henne varsamt,
snu handflata mot meg, sjå linjene der.
Men stum er di hand om den framtid ho gøymer,
veit ikkje sjølv kva ho vil, kven ho er.

Eg drøymer om alt som ei hand kan makte,
om alt ho eiger av gode ting,
men kan ikkje velje for di hand lenger
– du vel ikkje sjølv alt ho knyter seg kring.

Vi veit vel båe at straumen som skil oss
kan enno bli breiare tid for tid.
Men aldri så brei at eg ikkje skal høyre
her på mi strand, når det ropar fra di.


Borders

Borders? I have never seen one.
But I have heard they exist
in the minds of some people.

 

Kunstner: Martin Kuhn


En strimma hav

Det är en strimma hav, som glimmar grå
vid himlens rand.
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.


Skjer

Det er mange skjer i sjøen.
Likevel vart det
eit skjer
som vart frelsa di.


Måken

Ro, mitt barn, i blonde dage
under solens lykkehjul …
Måken bringer oss i gave
drøm om havet;
måken – det er bølgeslaget
som har skapt seg om til fugl!


Les også: